hopplaponny

Något som slog mig på mässan är hur sjukt besatta alla är av märken, och då menar jag verkligen alla.

Jag tycker att det är en grej när man handlar själv, då väljer man ju vad man vill ha. Vill man kanske ha något med bättre kvalité så kanske man köper något märke som man faktiskt tror ska hålla bättre. I många fall är dessa saker även mycket snyggare, vilket såklart är ett stort plus.

Att "ungdomar", eller människor från 13 och uppåt köper märkessaker är inte det som jag reagerade på, för så har det alltid varit. Det som jag tyckte var lite halvläskigt var dock när man såg mammor köpa t.ex. en Charles Owen hjälm eller ett par JW ridbyxor till sin kanske 8 åriga dotter.

Hallå liksom?! För det första - de kommer växa ur sakerna med en gång. Men visst, har man mycket pengar kan man väl köpa nya sedan igen, men det känns ju faktiskt en aning onödigt?
För det andra - hur ska de kunna vara barn? Barn ramlar, slår sig, smutsar ner sig osvosv. Men jag är ganska säker på att föräldrarna vill att det är det sista de ska göra med sina fina märkeskläder.

Tänk dessutom på de som inte har råd. Om alla andra kommer med sådana saker kommer de antagligen bli uttittade och sticka ut, vilket inte kan vara så kul. Sedan så måste det vara jobbigt för de föräldrarna, som kanske också känner press för att köpa dyra märkessaker för att deras barn ska "passa in".

Ja, jag vet inte. Antagligen är det bara en fråga om pengar? Men ärligt talat så skrämmer det mig lite, att det finns så många som "tvingar" på små barn en massa märkesgrejer.

Lite väl mycket KL märken på denna tröjan kanske..?
(Älskar dock Kl tröjor annars, men inte den på bilden. Vad tänkte de?)

Kanske är det så att det har det blivit lite för mycket hysteriskt kring märken?
Eller vad tycker ni?