hopplaponny

Allt började med att jag åkte på ett ridläger sommaren 2008. Sjöstjärnans ridläger hette det. Jag fick en D-ponny vid namn Eevee. Det började bra, ledarna tyckte att jag red henne riktigt bra, vilket gör att man blir väldigt glad såklart och gillar henne ännu mer. Sen var det ju bara det att han  var väldigt sur och tjurig när man hanterade henne. Eller hon var överlag väldigt stoig... Tror jag blev sparkad två gånger när jag kom med sadeln, och hon skulle alltid bita på den innan man fick lägga på den haha. Men sen när man väl red henne var hon riktigt fin, hade ändå lite gång och ville för det mesta arbera och så, vilket var väldigt roligt! :)

Dagen hon kom

Jag och en kompis, som hade henne på lägret efter, bestämmde oss hur som helst (efter många provridningar på andra hästar) att vi ville ha Eevee. Så hon kom hem till oss i september 2008 tror jag det var. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade förväntat mig bara. Hon visade sig nämnligen vara en helt annan häst när hon inte var på Sjöis. Då kom arab och engelskt fullblod-korsningen fram, och hon var nervig som jag vet inte vad... Inte precis vad jag hade önskat kanske, men det var ju bara att göra det bästa av situationen.


Hursom helst var det en väldigt givande tid på henne. Jag lärde mig helt sjukt mycket! Vi tränade varannan vecka hoppning och varannan dressyr, och det gick verkligen framåt för oss. Till hösten var vi redo för att börja tävla dressyr egentligen, men det ville sig inte. Jag hade anmält oss på en klubbtävling hos en annan klubb (den jag tävlade för), men när vi några dagar innan lasttränade blev jag tvungen att stryka mig. Hon totalvägrade verkligen! Vet inte om det har hänt nåt som gjorde att hon var rädd, men man ju säga att rädd var hon verkligen, det var inte fjanterier!

Men tänkte att vi kunde ju ändå vara med på lite klubbtävlingar hemma över vintern, men det gick som det gick med det med. Våran första tävling var en hopptävling där jag ramlade av på första hindret för att hon vägrade och sen sköt iväg rakt upp och rakt ner, vilket jag inte var med på! Men fick sedan hoppa om banan, och då hoppade hon den klockrent, dumma ponny ♥ Det gick väl lite bättre sen, fick några stopp i tävlingarna därpå, men satt iaf kvar ;)

Till våren kom dressyrtävlingarna på klubben. Det inleddes med ett KM där vi vann båda klasserna. Det var då man märkte att vi verkligen hade gått framåt och utvecklats tillsammans! Inte bara för vinsterna, men också för känslan, proenten och framför allt filmen som mamma filmade, när man verkligen såg skillnad!

Efter två vinster i KM

Tyvärr så tror jag inte att hon tyckte det var så vidare roligt att tävla, hon dog alltid på banan, och hennes grymma travlängningar fanns inte då... Hon jobbade inte alls lika ärligt och hon lyssnade verkligen inte för mina skänklar, och det sänkte såklart procenten mycket och det gjorde mig så arg, för jag visste ju hur mycket hon kunde på träning!

Travlängningarna kunde hon iaf!

Vi bestämmde oss iaf för att vara med på Bohuscupen i dressyr (lokal tävling) som också gick på hemmaplan. Kommer fortfarande ihåg hur allt satt så bra på framridningen och bara försvann totalt på banan. Det var precis samma som på KM, att hon inte lyssnade det minsta lilla och jag satt där och gjorde allt, drev som en galning i varje steg för att få fram henne. Ändå hamnade vi i mitten, mycket bättre procent än vad jag förväntade mig!

Efter det kan man väl säga att jag inte hade någon riktig motivation. blev en del uteritter istället för träningar, kändes som om det ändå inte skulle gå, och jag undrade vad jag egentligen höll på med, varför jag la ner så mycket tid och fick så lite tillbaka. Blev istället en hel del galopprace på travbanan och lite andra bus, ingen riktig seriös ridning.

Hon kunde när hon ville!

Hoppade även lite Clearrounder på typ 50 cm, för hade kommit fram till att hon nog var höjdrädd. Och vi nollade varje gång! Man märkte verkligen då att hon tyckte att det var kul då, för hon fick tillbaka självförtoendet på dom lägre höjderna och bjöd riktigt! :)

Framskrittning inför en hoppclearround

Jag lärde mig verkligen sjukt mycket på Eevee, kanske inte minst hur man ska tackla motgångar? Men också förbättrades min ridning jättemycket, och måste säga att hon blev finare och finare på träning och satte muskler på rätt ställen! Även min balans förbättrades, haha, hon kunde hoppa åt sidan närsomhelst!

Söta lilla ponny ♥

Eevee gjorde att mitt självförtoende sänktes mycket, jag ifrågasatte allt jag gjorde och blev ganka osäker på vad jag överhuvudtaget höll på med. Som tur var hade jag bra tränare som hela tiden stöttade mig! När vi sedan lämnade tillbaka Eevee var jag till och med osäker på om jag ville fortsätta hålla på med hästar, men bestämmde mig trots allt för att köpa en, vilket blev Långben.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men vad blir det? Vi gjorde vårat bästa för att det skulle gå bra på träning iaf. Sanningen var nog att vi inte var gjorda för varann...