hopplaponny

Hehe, här kommer ett långt och invecklat inlägg från mig! Hoppas att ni förstår något av det i alla fall.

Detta är bara ett exempel. Men om en häst verkligen är rädd för ett hinder och stannar, vad skulle du göra då? Vissa väljer att använda spöt, vilket jag (beroende på situation) tycker kan vara väldigt onödigt. Sure, man måste visa att hästen gör fel, men hästen är ju (i detta fall) verkligen rädd. Ska man verkligen bestraffa en häst för att den är rädd? Dessutom när den redan står still, vad hjälper det egentligen?

Men något som jag tycker är ännu värre är när hästen får en smäll och nästa gång sedan hoppar över hindret. När den hoppar är den fortfarande rädd, och hoppar högt vilket gör att ryttaren inte hänger med = hästen får ett ryck i munnen. Man bestraffar alltså hästen och sedan när den ändå gör rätt får den en "bestraffning" till genom ett ryck i munnen. Samma ryttare kan styra mot ett hinder till och sedan bli förbanand över att hästen inte vill hoppa över det. Jag blir lika chockad varje gång jag ser något sådant! Förstår inte ryttaren att det är den själv som gör att hästen förknippar hoppning med något dåligt?

Det är lite samma sak som om man själv skulle lägga handen på en spis. Man skulle inte vilja göra det, och när man väl gjorde det skulle man bränna sig och aldrig vilja göra det igen.

Såklart beror det från häst till häst. Men jag hade antagligen valt att inte "bestraffa" hästen. Jag skulle ta på mig själv skulden då jag skulle varit mer beredd från början och känt att hästen spänt sig. Så jag hade kunnat smacka och driva lite extra. Hade hästen ändå stannat hade jag bara tagit det igen, varit lite tuffare med drivningen och försökt igen.

Det ovan var bara ett exempel, och det är ganska överdrivet. Men det är lite svårt att få fram vad jag vill säga annars.

Kan ta mig och Pelle som exempel istället. Om jag tycker att jag förtjänar Pelle? På ett sätt nej, och på ett annat ja. Jag tycker själv att Pelle är för bra för mig. Han skulle kunna ha en jätteduktig ryttare och kunna komma mycket mer framåt. Men samtidigt så hade han fortfarande gått på ridskola om vi inte köpt honom. Och då är det ändå jag som gjort att han utvecklats. Fast om någon skulle fråga mig om jag tyckte att jag var bra nog åt honom "potentionellt" (kan man säga så?) skulle jag absolut säga nej.

Nu menar jag inte att alla ska gå omkring och tycka att de är dåliga. Men däremot tycker jag att vi borde tycka att våra hästar är bra.

"Hästar är vad vi gör dem till", "En ryttare är inget utan sin häst" och "Man ska aldrig skylla på sin häst" är några kända citat som jag älskar. De som tänker så visar verkligen ödmjukhet till sin häst, skyller inte på dem eller liknande.

För sanningen är ju att det inte är hästens fel om det går dåligt. Såklart har vi alla olika förutsättningar då vi sitter på olika hästar men det är fortfarande vårat ansvar att få det att gå bra, tycker jag. För jag tycker faktiskt att vi ryttare har ett ansvar, vi ska vara förberedda och göra vårat bästa, det är det minsta våra hästar förtjänar som så ofta ställer upp för oss. Sedan så betyder inte det att allt måste vara perfekt varje gång - men man måste faktiskt försöka. Skulle det gå dåligt är det inte hela världen, men man kan inte skylla på sin häst i så fall!

Om man tar sitt ansvar och inser att det i många fall är ens eget fel tror jag även att man får en bättre relation till sin häst. Det är samma sak som att spela en fotbollsmatch som man förlorar och bara skyller på en person. Men hur kan det bara vara en persons fel, när man ska jobba som ett lag?

Dessutom är det inte något dåligt med att göra fel. "Man lär sig av sina misstag" är ett annat vanligt citat. Det är inte fel att erkänna att man själv gjort fel och kanske red dåligt någon gång. Gör man det så lär man ju sig något av det i alla fall.

Däremot är det dåligt att skylla på någon annan. Den personen, eller i detta fall hästen, känner ju sig såklart dålig när den får skulden på sig. Den kommer även att fasa inför nästa gång, tycka att det är tråkigt och förknippa ryttaren och även hoppningen med något tråkigt eftersom det är denne som lägger skulden på den.

Vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar då detta blev väldigt långt och komplicerat. Det jag menar är i alla fall att jag tycker att många ska vara mer ödmjuka mot sina hästar. Visa respekt för dem och förstå att det i många fall är just vårt eget fel när det går dåligt. För som det är nu finns det ju så många hästar som blir orättvist behandlade och får skulden för saker som inte är deras fel. Och vem vill bli behandlad så egentligen?